Måste bara berätta en sak som hände under mitt löppass i går. Jag sprang 10 km bestående av två varv på ett 5-km spår. När jag är ute och springer så händer det faktiskt väldigt sällan att jag blir omsprungen.
I slutet av mitt första varv med ca 600 meter kvar till målet går 2,5 km spåret och 5 km spåret ihop i en lite längre backe. Jag hamnade precis bakom en rätt lång kille med tunga steg som sprang 2.5 km spåret. Med lätta steg sprang jag förbi honom (han andades riktigt tungt i backen). När spåret sedan planar ut hör jag hur han kämpar och frustar för att springa förbi mig.
Ok, tänker jag-Jag ska ut på ett varv till så visst han får springa förbi och jag fortsätter i samma tempo.
Med några 100 meter kvar så tappar han rejält i tempo och jag springer förbi honom ytterligare en gång. Då hör jag en sur kommentar(inte värd att nämna här) men han blev uppenbarligen rätt knäckt av att bli omsprungen inte bara en gång utan två gånger av en liten tjej som jag!
Sedan när jag bytte håll för att ge mig ut på varv nr 2 så mötte jag honom igen och jag bara log ett stort leende!
Liknande erfarenheter, någon?
Jo jag hade samma erfarenhet på mitt 2 x 5km pass häromdagen fast då var det en kvinna i storlek större som absolut ville spurta om mig sista 100m. Det fick hon så gärna, och då hon frustande tvärnitade på mållinjen så joggade jag lugnt vidare.
SvaraRaderaFörra gången på samma 2 x 5km pass var det istället en yngre kvinna som gick uppför sista backen 1km innan mål och då jag, medelålders man passerar henne så började hon springa allt vad hon orkade. Den gången ökade jag hela tiden precis så mycket det behövdes för att hålla henne stången :-)
Kul med lite stimulans i spåret. Varje gång jag ser en löpare framför tänker jag: Ah, en hare :-)
Men dig Jenny hade jag nog bara sett ryggen på. Du är för snabb för mig.
/Peter