Jag hann ut på min lunch för att löppass. Jag tycker att dom här lunchpassen är kanon. Laddad med energi och inte trött efter en hel dags jobb/plugg. Jag hade tänkt springa någonstans mellan 12-15 km. Efter 10 km ville benen inte mer så jag avslutade passet med en lätt nedjoggning på ca 2 km. Godkänt pass, men benen känns fortfaranade tunga och sega. Jag ska försöka tigga till mig lite massage i kväll av mannen här hemma. Kanske blev varvet i lördags en större urladdning för kroppen än vad jag trott för vid det här laget borde väl benen kännas fräscha igen?
Summering av dagens pass:
Distans: ca 10 km terräng, halvkuperat( nedjogg ca 2 km)
Tid: Långsamma 46.35 min (+ ca 9 min)
Medelpuls:138
Maxpuls under passet:145
Ingen tid att skryta över direkt, men jag vill heller inte pressa kroppen för hårt nu veckan efter varvet så jag får helt enkelt bara acceptera att tiderna indikerar på lite slitna ben. I morgon blir det löp-vila. I dag tog jag beslutet att anmäla mig till Lidingöloppet 30 km i september. Jag har sprungit 2 gånger tidigare och denna gången kommer jag satsa på att gå under 2.38 och knipa en silvermedalj som jag missade 2008 med några sekunder. Därför måste jag lägga om min löpträning lite så jag kommer upp i mer mängd och distansträning samt en hel del intervall och backträning för att fixa backarna.
Usch när jag läser om dina tunga ben blir jag ännu mer tveksam till kvällens backurladdning. Kanske borde ta ett återhämtningspass istället!?!?
SvaraRaderaSkulle jag ha den pulsen vid det tempot, på asfalt i nerförsbacke och med pigga ben skulle jag skryta hejvillt :)
SvaraRaderaJag var ynka 31 sek från den där medaljen i fjol så jag ska också springa! Det skulle jag nog gjort i vilket fall som helst iofs, men nu känns det ännu viktigare :)
SvaraRaderaTråkigt att kroppen känns seg, men tävlingar sliter mer än vad man tror.. Hoppas det vänder snart!