Jag bjöd mig själv på ett sådant pass i morse. Inga problem att ta sig ut i det underbara vädret redan klockan 06.00. Jag startade klockan och gav mig iväg på ett lugnt och behagligt tempo, snittade 5.30/minut vilket för mig är ett nästan lite för lugnt tempo, men just det jag lät kroppen bestämma och inte huvudet. Så även när det gällde längden på passet. Det kändes väldigt bra att springa på i ett så behagligt tempo så kilometerna bara flöt förbi. Det slutade faktiskt med hela 15 kilometer med bara en skön känsla i kroppen efteråt, ingen trötthet och inte heller något större ansträngning! Kravlös löpning helt enkelt!
Förstår precis vad du menar! Körde själv ett lite längre pass förra veckan i behagligt tempo just för att det var vad jag "behövde" både kroppsligt och själsligt. Precis samma känsla efteråt som du beskriver :-)
SvaraRaderaSkönt. Sådana pass är verkligen energigivande.
SvaraRadera=) härligt, vet precis vad du pratar om =)
SvaraRadera