Tillbaka i sadeln

Så där då var det dags för mig att instruera mitt första pass efter graviditeten. Kroppen känns kanon-fin, tycker jag har återhämtat mig rekordfort denna gången konditionsmässigt(ej styrkemässigt)! Jag har kunnat jogga/springa i några veckor nu och jag har dessutom rivit av några halvtimmar på min spinningcykel.

I kväll blir den stora prövningen att "våga" vara borta från Oliver en stund och försöka hitta fokus på instruerandet när jag vet att han saknar mig......riktigt tufft! Eftersom jag dessutom ammar för fullt så är ju läget ytterligare lite sårbart då min kära man inte har möjlighet att ge honom mat om det blir kris. Alltså måste jag amma på precis innan passet och sedan hoppas att Oliver nöjer sig med det.....håll tummarna! Kvällens pass får bli en test på hur det går!

Förutom det så ser jag fram emot passet enormt mycket och faktiskt lite pirr i kroppen också. Det är skillnad på att smålöpa lite med vagnen och ett tufft spinningpass där jag dessutom ska instruera!

Blir säkert enklare längre fram då Oliver är större och vi har skaffat rutiner för mat och sömn. Att vi bor utanför stan på landet gör även det att hela familjen får åka in bara för att jag ska instruera......jag är oerhört tacksam för att min man och dotter och så Oliver såklart ger mig möjligheten att få komma in till gymmet och få göra något jag verkligen älskar nämligen instruera och köra hårt!