Envis som jag är så trotsade jag stormen i dag och gav mig iväg på en barnvagnslöpning på förmiddagen. Jag förberedde mig med ett "mantra" jag skulle ha i huvudet. " Springa, springa, springa.....du blir stark av motvind"
Att vi bor på slätten där vinden kommer åt att blåsa fick jag minsann känna på ordenligt idag.....fy fasen!!!!! Det handlade om ren vilja, envishet, kämparglöd och svett! Vid några tillfällen tog jag mig inte ens framåt i blåsten, måste ha sett rätt skoj ut om någon mot förmodan såg mig kämpandes i motvinden! Kanske inget direkt kvalitéts pass, men vad gör det då jag kom hem 50 minuter senare med härligt genomblåst kropp med härligt trötta ben och nöjd sovandes bebis i vagnen.
Imponerande!! :-)
SvaraRaderaJag har sprungit i djävulsk (!) motvind en gång. Jag hade inget som helst pannben (då) och gav upp, gick och svor och var frustrerad om vartannat. Det är jäkligt seg med ordentligt blåst. :-P