Kvällens spinningpass var en tröttsam upplevelse....jag menar inte tråkig utan bara så otroligt uttröttande för benen och hjärtat. Att vara instruktör är bland det roligaste jag vet och jag älskar varje sekund som jag är på spinningcykeln.
MEN, vissa gånger är det också lite tufft att vara instruktör. I kväll var en sådan gång. Det var ett litet, men "taggat" gäng som tagit sig till gymmet denna snöiga kväll och vi öppnade hårt från början för att sedan ge sig på backe efter backe och dessutom några tuffa raksträckor. Syret tog slut inne i salen, antagligen var det luftkonditioneringen som lagt av nu när det är lite kallare igen.....inget syre att andas gjorde att det nästan blev fråga om höghöjdsträning.....!
Vi slet och kämpade och tillslut nådde vi målet och jag misstänker att det var fler än jag som kände sig lite extra möra i kroppen efter passet.
Innan spinningen hann jag med att köra igenom bröst och triceps och det gick kanon. Det är kul nu med styrkan, eftersom jag satsat mer på korrekt känsla och utförande istället för att lassa på en massa vikt. Känns att det ger resultat!
Nu börjar jag känna mig hyffsat återhämtad efter en rejäl kvällsmat så nu är det faktiskt bara att slänga sig i soffan och invänta lite mys med mannen framför en bra film.
Jo spinning kan vara tufft att instruera ibland. I andra träningsformer tycker jag man kan anpassa sin egen intensitet mycket lättare, men när det gäller cyklingen så har jag svårt att instruera bra om jag inte själv befinner mig den intensitet som jag coachar.
SvaraRaderaDet bästa för mig brukar vara att variera styrketräningen. Kroppen vänjer sig alldeles för lätt. Den är ju oftast lat och vill spara på energin därför måste man chocka den emellanåt. Tungt i några veckor följt av strikt teknikträning verkar som ett bra recept :)
SvaraRadera