Jag vill också springa!
Men ni som hängt med lite vet om att jag bestämt mig för att inte springa i år(pga slemsäcken på knät).
Hela mitt inre skriker: Jag vill,vill,vill....
Inte blir det lättare av att läsa om hur ni andra förbereder er och jag kan riktigt känna den där "Lidingö-feelingen". Det är något väldigt speciellt med de magiska 30 km, en total utmaning som resulterar i en fullkommlig lycko-känsla i kroppen efter målgång. Känslan av en prestation som är svår attt komma i närheten av på andra sätt, tröttheten i kroppen som är så fullkommligt total.
Jag älskar den känslan.
Åh, vad jag vill springa på lördag!
Jag måste nog be min kära man att binda fast mig någonstans så jag inte får chansen att smita iväg upp till Stockholm.
Det kommer fler chanser! Men jag förstår dig! Kör ett riktigt bra eget långpass för att stilla längtan lite....!?
SvaraRaderaVi kan "lida" tillsammans! Jag sörjer verklgien att jag inte kan springa iår och längtar tills helgen är över så man slipper påminnas om det där jäkla loppet var eviga dag! (Inte blir det lättare av att jobba på löplabbet där det handlas vitargo och geler för glatta livet just nu heller) Näst år kommer vi slå våra pb´n med hästlängder! :)
SvaraRaderaTrist som attan! Vad har du för plan med slemsäcken och hur du ska bli av med den (eller inte själva den då kanske men inflammationen...)?
SvaraRaderaJag springer lite för dig med :)
Andrea: Nästa år då djäklar!
SvaraRaderaAnna: Slemsäcken är bara irriterad, ingen inflammation i den som tur är, men den ska ju liksom inte vara vätskefylld. Man har sagt till mig att avvakta och se om den försvinner av sig själv, men jag vill gärna veta vad det är som retar den!?
Det är lustigt det där, hur olika det kan vara. Lidingö verkar inte ha någon som helst dragningskraft på mig, som främst gillar stadslopp på asfalt! Varje år konstaterar jag med en axelryckning, "jaha, nu är det dags för Lidingö", varje gång verkar det regna och tanken på 30 delvis väldigt kuperade, blöta kilometrar "ute i skogen" lockar inte det minsta...
SvaraRaderaGissa däremot om jag kommer att ha abstinens när det är dags för nästa års Stockholm Marathon som jag bestämt mig för att INTE springa efter att nu har gjort det tre år i rad och dessutom nyligen blivit pappa igen.
Hoppas du kommer tillrätta med den där slemsäcken, väldigt fina tider du gör förresten, både på träning och tävling, keep it up!
Du är inte ensam Jenny. Jag kan tyvärr heller inte start pga skada. Surt är det men livet går vidare.
SvaraRaderaLängtar massor också men slemsäckarna verkar vinna i år.
SvaraRadera