söndag 12 september 2010

Sprang ändå....Stockholm halvmarathon!


Lunch på bakluckan.


Lycklig med medalj efter loppet.

Innan start i främsta ledet...kände mig rätt liten där....


Lycka efter målgång.

Vaknade tidigt på lördagmorgonen och bestämde mig för att eftersom vi ändå bokat hotell och fixat barnvakt så skulle jag springa Stockholm halvmarathon. För att vara helt ärlig så var det faktiskt min kära man här hemma som övertygade mig tillslut när han sa:
Klart du ska springa-vågar du inte! Han vet exakt vilka "knappar" han ska trycka på!

Jag är ganska impulsiv och spontan så det kändes helt rätt! Har varit rätt övertygad tidigare i veckan att jag inte skulle springa pga osäker på knät!
Så här i efterhand så kan jag nöjt konstatera att jag gjorde rätt som sprang! Eftersom jag bestämde mig så snabbt in på så hann jag inte förbereda någon bra lunch så vi stannade på vägen i Nyköping, handlade grillad kyckling, bröd, keso och tomater på ICA Maxi. Inte världens bästa uppladdning, men skoj var det att stå på parkeringen, duka upp lunchen på bilen och äta, en och annan tittade till på oss både en och två gånger!

Vidare upp mot Stockholm för att hinna hämta nummerlappen innan 15.00. Hann precis hämta ut den...phu! Försöka ladda lite och bestämma en taktik för loppet. Jag bestämde mig för att köra mitt eget lopp helt och hållet. Försöka satsa på en tid på ungefär 1.30-1.35. Viktigast för mig var att känna att kroppen var hel och att knät kändes bra och att ha skoj och njuta av tävlingskänslan.
Denna veckan har minst sagt varit intensiv med många spinningpass, löpning och styrka så uppladdningen har varit långt i från optimal. Trots detta så är jag helnöjd med min prestation.

Ingen topp-lopp, men ett jämt och behagligt lopp där jag faktiskt inte pressade mig utan kunde springa och njuta! Tiden är min sämsta på en halvmara, men det spelar ingen roll för jag var överlycklig när jag kom i mål, inte hade ont och dessutom fick en riktigt härlig påse med goda saker.....!

Tiden på halvmaran blev tillslut 1.34 och kilometertiden hamnade på behagliga 4.28 min/km.

11 kommentarer:

  1. Hade nästan kunnat sätta en slant på att du skulle springa trots allt. Skönt att kunna greja 1:34 utan maxning, tyder på hyfsad kapacitet :-)
    Snygg uppladdning med lunch på bakluckan och sedan uthämtning av nummerlapp precis innan stängning!

    SvaraRadera
  2. Copy (hempa10:s inlägg). Paste...

    SvaraRadera
  3. Skönt att knät höll! Och som tidigare talare redan skrivit: grymt att snitta 4:28 utan ansträngning. Och utan uppladdning. Grattis till finfina tiden och tacka maken för hans pepp strax innan målgång. Jag behövde den placeringsinfon just då!

    SvaraRadera
  4. haha! Jag anade det! Grattis!

    SvaraRadera
  5. Jag såg dig vis 13km! Men eftersom jag trodde att du inte skulle springa så blev jag så förvirrad och trodde att det bara var nån som var lik dig :) Så jag hann inte heja tyvärr :) Grymt jobb!

    SvaraRadera
  6. Hehehe luring där! ;)
    Bra jobbat som alltid och grattis, hoppas ditt knä också mår bra.

    SvaraRadera
  7. haha, galning :) Men skitbra jobbat! Hoppas knät känns bra såhär nu i efterhand också

    SvaraRadera
  8. Att springa och njuta är det viktigaste och kul att du gjorde det! Att sedan jag tycker tiden också var fantastiskt bra är en annan sak ;)

    SvaraRadera
  9. Härligt jobbat! Kul att springa lopp på halvfart ibland man får lite andra intryck då!

    SvaraRadera
  10. Grattis till ett väl genomfört lopp! Tycker du borde vara riktigt nöjd med den tiden. Roligt att vara lite impulsiv emellanåt. Jag använder själv DS Trainer och ser väl dem som mina favoritskor. Underbar löpkänsla och som gjorda för ett kvalitativt mellanfotssteg.

    SvaraRadera
  11. Hempa: Man måste chansa lite ibland, och det gick ju vägen denna gången!
    Anders: Jag är rätt förutsägbar va?
    Anna: Kanske ska vi passa på att säga hej till varandra på Lidingö då?
    Ingmarie: Tack!
    Andréa: Åh, jag hade nog hade behövt dina hejarop!
    Daniel: Tackar!
    Karin: Knät känns bra! Jag är nog lite galen ...
    Linn: Tack snälla!
    Julle: Jag är stolt över mig själv att jag lyckades med mitt lopp och inte drogs med av tävlingshetsen.
    John: Tack. Ds är ju bara bäst!

    SvaraRadera